I morgon begravs pappa R, vi får inte vara med. Vi är mammas, alltså hans frus biologiska barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Ändå har han funnits i våra liv så länge som pappa och morfar i min familj. Mer än orginalet nånsin var. Den personen var alkoholiserad och jag bröt med honom -81 efter en incident på själva julafton då J var med, 6 år då. Då fanns redan R i familjen.

Det är hans biologiska barn och barnbarn som ville ha begravningen bara med dom och mamma. Det måste man så klart acceptera men vi är både arga, ledsna och besvikna.
På mamma som inte satt ner foten och stod upp för oss, sa rent ut till oss att det bara var för familjen, kul att få veta att man inte hör till hennes familj, men att dom gör det.
Men mest på hans biologiska som har mage att behandla oss så här. Dom måste ju vara medvetna om hur ledsna vi är både syrran, jag och våra familjer.

L fällde en kommentar när han hörde det. ?Det var lite underligt men inte så förvånande, har väl alltid varit lite knepiga, eller?? Ni som känner honom vet ju att den typen av kommentarer sitter långt in hos honom. Men han hade ju så klart velat vara med också. Han räknade ju R som sin svärfar.

Ja vi har aldrig umgåtts mer än vid jul och födelsedagar. Stött ihop på Björkis så klart. Det skiljer ganska många år mellan oss och vi är fruktansvärt olika i sättet.
Syrran och jag har satt en ära i att alltid klara oss själva. Hur eländigt det än har varit. Aldrig bett våra föräldrar om hjälp. Där har det varit precis tvärtom. Och R var ju snällheten själv.

Syrran har ändå försökt mer än mig, jag bara struntade i dom. Sa så småningom ifrån att dottern där följde med till oss på middagar och så till slut för hon bjöd aldrig igen. Inte på så mkt som en fika en gång. Snyltare gillar inte jag. Men det verkade inte vara nån big deal för henne vi fortsatte ju att träffas på Björkis. Vet ju inte heller va dom sagt för orsak.

Men att göra så här det är oförlåtligt. Kommer nu att se till att vi aldrig är där samtidigt. Inte ha nån sammankomst i framtiden där dom är med. Vi firar inte heller jul där längre sen några år. Blev rörigt och för mkt folk. Dessutom hade jag svårt med deras trappor. Mamma och R kom ist till oss någon av dom andra dagarna ensamma, men det tog ju slut iom Rs stroke. Han kom inte in med rullstolen i vårt hus. Jag kunde ju gå in med kryckor så länge jag bodde kvar.

Hade ju önskat att jag inte behövde vara själv det här dygnet men E kommer nog i morrn em. Har grejer på fm. och på dan. C jobbar. L är nog upptagen också. Tänker sova länge så kanske det går bra.

Men det knyter sig i magen att inte få ta farväl av en person man gillar så mkt. Det här är också så långt ifrån hans sätt att vara som det går.

När vi åkte hem igår regnade det och det hade också regnat massor under em det syntes på vägen. Från att vi åkte på 55an ungefär var det torrt och inget spår av regn fanns. Inte här hemma heller och det är mkt torrt i naturen. Regn skulle behövas här...

19 mil enkel resa och det är andra gången vi gör den ihop. Gjorde den i januari förra året också. Gillar att göra saker med L eftersom vi känner varann så bra. Gillar bilresorna också då vi ptatar om allt mellan himmel o jord. Saker vi gjort som ...

Uteplatsen är sopad. Presenningar borta. Och möblerna avtorkade och dynorna ute. Möblerna på framsidan är också ute. Bytte till dom nya stolarna på baksidan och det blev bättre. Det var dock lite för kallt för att stå och plantera så det spars ...

Förberedande samtal med prästen inför begravningen gick bra idag. Att få prata om mamma på det viset och minnas tillbaka va också lite mysigt. Man kom på hur det var när man var liten och hur det blev efter mammas och pappas skilsmässa. Vilken skilln...

Iaf ett par nätter ha ha! Så skönt att få prata av sig om allt. Känna stödet från nån som känner mig och som förstår mig precis. Han följer med mig som stöd till prästsamtalet om begravningen i morgon också. Kanske inte ända in på mötet men finns...