I morgon begravs pappa R, vi får inte vara med. Vi är mammas, alltså hans frus biologiska barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Ändå har han funnits i våra liv så länge som pappa och morfar i min familj. Mer än orginalet nånsin var. Den personen var alkoholiserad och jag bröt med honom -81 efter en incident på själva julafton då J var med, 6 år då. Då fanns redan R i familjen.

Det är hans biologiska barn och barnbarn som ville ha begravningen bara med dom och mamma. Det måste man så klart acceptera men vi är både arga, ledsna och besvikna.
På mamma som inte satt ner foten och stod upp för oss, sa rent ut till oss att det bara var för familjen, kul att få veta att man inte hör till hennes familj, men att dom gör det.
Men mest på hans biologiska som har mage att behandla oss så här. Dom måste ju vara medvetna om hur ledsna vi är både syrran, jag och våra familjer.

L fällde en kommentar när han hörde det. ?Det var lite underligt men inte så förvånande, har väl alltid varit lite knepiga, eller?? Ni som känner honom vet ju att den typen av kommentarer sitter långt in hos honom. Men han hade ju så klart velat vara med också. Han räknade ju R som sin svärfar.

Ja vi har aldrig umgåtts mer än vid jul och födelsedagar. Stött ihop på Björkis så klart. Det skiljer ganska många år mellan oss och vi är fruktansvärt olika i sättet.
Syrran och jag har satt en ära i att alltid klara oss själva. Hur eländigt det än har varit. Aldrig bett våra föräldrar om hjälp. Där har det varit precis tvärtom. Och R var ju snällheten själv.

Syrran har ändå försökt mer än mig, jag bara struntade i dom. Sa så småningom ifrån att dottern där följde med till oss på middagar och så till slut för hon bjöd aldrig igen. Inte på så mkt som en fika en gång. Snyltare gillar inte jag. Men det verkade inte vara nån big deal för henne vi fortsatte ju att träffas på Björkis. Vet ju inte heller va dom sagt för orsak.

Men att göra så här det är oförlåtligt. Kommer nu att se till att vi aldrig är där samtidigt. Inte ha nån sammankomst i framtiden där dom är med. Vi firar inte heller jul där längre sen några år. Blev rörigt och för mkt folk. Dessutom hade jag svårt med deras trappor. Mamma och R kom ist till oss någon av dom andra dagarna ensamma, men det tog ju slut iom Rs stroke. Han kom inte in med rullstolen i vårt hus. Jag kunde ju gå in med kryckor så länge jag bodde kvar.

Hade ju önskat att jag inte behövde vara själv det här dygnet men E kommer nog i morrn em. Har grejer på fm. och på dan. C jobbar. L är nog upptagen också. Tänker sova länge så kanske det går bra.

Men det knyter sig i magen att inte få ta farväl av en person man gillar så mkt. Det här är också så långt ifrån hans sätt att vara som det går.

Har ni nån sån pryl som ni använder mycket och känner att ni inte kan vara utan? Jag tror iofs att vi alla har flera sånna. Jag har den här. Den är inte så stor, du kan riva saker direkt på tallriken med den. Min står ofta kvar på köksbordet....

Både igår och idag har det småsnöat och inte varit mer än högst 5 gr. Inte varit så sugen på att gå ut. Skulle ju köpt potatisbullar för att prova det där i våffeljärnet men hittade 2 bakpotatisar som börjat bli lite skrynkliga. Rev en sån med en 1/2...

Idag startade den med ett så smart recept. Du kör färdiga potatisbullar i våffeljärnet. Blir frasiga och platta som rårakor. Funderar på om jag ska göra sånna som fredagsmys i morgon. Kom på att jag har allt till en Skagen också. Räkor, dill, rödlök,...

2 små barn mördade och en politisk attack där människor skadats svårt. Jag minns när det nästan blev tidningsrubriker om nån slagits med nåt annat än knytnävarna. Jag har väl också blivit extra känslig mot sånt här efter att vi mist Elle. Önskar ja...

Den tär på min SLE tärda kropp. I morse var det full sol och blå himmel men 0-gradigt. Det kämpade sig upp till 7 gr. Ser så skönt ut men det är det inte. Fick ett medelande i Bjkl gruppen om att det är rådjur som härjar på kyrkogården, precis som ...