Att ni stöttar nån som har cancer eller en nära anhörig till nån som är sjuk genom att dela en massproducerad text på facebook. Isf är ni, ursäkta uttrycket, helt slut i roten.
Isf har ni själva inte varit i närheten av den vanmakt, den förtvivlan eller den hopplösheten man känner då.
Är ni bara bekanta eller grannar till en sån person, ligg lågt! Försök inte tränga er på med en massa sympatier om ni inte är helt insatta.
I den situationen behöver man sina nära, sina vänner med stort V men inga andra.

När Elle blev sjuk skaffade vi en telefonsvarare, just för att kunna sålla bort dom man inte orkade prata med. Detvar förvånansvärt många man knappt brukade prata med som var väldigt nyfikna. Nu går det ju se ändå.

Just nu behöver jag min syster, mamma, tjejerna, Jonny o Leif. Sen en handfull vänner jag själv har informerat. Orkar inte med några andra.

Läget är nu lite stabilare, han är på sitt boende. Sitter uppe men har jätteont, framförallt vid förflyttning. Kan ske närsomhelst men kan lika gärna dröja flera veckor. Ovissheten tär. Han är ju ändå nästan 90, så hoppas nånstans ändå att det går fort.

Jag går igenom det här med en familjemedlem för andra gången, första gången gick det iaf halvbra, hon lever om än med många seneffekter. Den här gången kommer det inte att gå bra!
Tror faktiskt vi har två dödsfall att vänta! Ni som vet ni vet.

Vi försöker leva på så gott det går, försöker ha en normal vardag. Bibehålla rutiner så långt det går. Ser till att ha lite kul saker framåt också. Försöker hålla sams, även om humöret är lite all over the place vissa dar.

Tänker inte isolera mig, men umgås med urskiljning just nu.