Tack! Märks ju att jag har vänner ändå. Ni vet ju också att en stor bidragande orsak till skilsmässan var hans brist på empati och att ta hänsyn till den situation som uppstått med mitt handikapp. Oviljan att hjälpa till så min vardag skulle bli enklare. Lägg sen till ett totalt respektlöst sätt mot mig. Tror jag grät nån gång varje dag under det sista 2-3 åren vi var gifta. Att känna att man inte är värd nåt tär. Antydningar om att jag fick skylla mig själv m.m

Sen att dra ut på försäljningen nästan ett år från aug till början av juli året där på trots att han visste att jag inte fick nåt bostadsbidrag när jag ägde en del av en fastighet. Nog för att det var mkt i garage och källare men ett år. Helt oacceptabelt! Jag levde på 300 i månaden + en kredit på 1000 kr. Men sa jag nåt om det så fick jag svaret att det sket han fullständigt i. Jag fick skylla mig själv men han har aldrig kunnat säga i vad jag ska skylla mig själv. Det vet han nog inte själv.

Jag försökte ändå hålla nån slags fasad uppe för tjejernas skull. Bestämde mig för att inte älta och bara se framåt. Gick väl så där, respektlösheten lyste igenom hela tiden, han ändrade sig inte mycket. En första hint om att det nog inte skulle gå fick jag när han började åka på dans med Margareta, jag sa väl nåt om att det skulle bli kul att få hälsa på henne om vi sågs ute. ?Kommer inte att hända? svarade han. Hur tror ni det kändes? Som om man var nån socialt missanpassad typ. Så där tryckte han ner mig hela tiden.

Dom var ju inte och är fortfarande inte ihop, hon åker med honom på danser, han kör många mil extra för att hämta och skjutsa hem henne till Flen. Han bor strax utanför Strängnäs. Nu åker dom och fikar, äter glass, går på Ikea m.m när hon vill. Han skjutsar henne till frissan och säkert till fler ställen. När hon inte ville vara med på nån städdag där hon bor ringde hon och ville ?göra nåt? Påskafton fyllde hon jämnt då åkte han från oss för att gå ut och äta med henne. Han vill ha henne men hon släpper inte ens in honom i sitt hem eller sitt liv. Men han ger inte upp, vore väl bättre att träffa någon som inte utnyttjar honom, han måste ju fatta att det är det hon gör.

Andra gången han betedde sig som ett svin var efter han varit hos mig och fixat nåt, när han skulle gå la jag handen på hans arm och sa tack. Då slog han bort armen, jag blev så chockad att jag inte sa nåt. Vi har alltså varit hop i 35 år, men jag ska alltså nu inte ens få ta i honom på ett så enkelt sätt. Helt djävla sjukt! Både han och jag är ju annars ganska fysiska med vänner, kramas gärna som man nu gör idag. Så den markeringen var ju ganska kraftig. Där förstod jag att han måste ha någon form av störning.
Nu började han sträcka fram handen som om vi var nå jäkla affärspartners. Skulle skaka hand när han gick. Det gick jag så klart inte med på. Gick undan när han skulle gå.
Samtidigt står han ju gärna och kladdar på yngre tjejer, Cs kompisar t.ex som den gubbsjuka individ han tydligen håller på bli. En av dom han gjort så med på båten är 35 år yngre än han. Snacka om att jag mådde illa när jag såg det, det gjorde tjejen också men hon höll god min eftersom vi var med. Lika när vi firade Cs födelsedag i Sandviken, då stod han och höll på så på en kvinnlig vakt samtidigt som han pratade om showen eller va det var. ist för att hjälpa C ta fram min rullstol och hjälpa oss med alla kläder och grejer vi hade. Men då fräste både C och jag ifrån till honom. Helt oförstående i sitt ego då.

Det kändes ändå rätt bra ett tag, som om han tänkt till och ville att vi skulle göra saker i familjen som var viktig både för mig och tjejerna. Kändes som det skulle funka bra mellan oss också, jag blev glad och hoppades.,Det gick dock över snabbt, samtidigt som han ändå hjälpte till ibland. Men jag blev spänd och osäker när vi sågs så för jag visste att han kunde vända snabbt. Han demonstrerade rätt bra med, åt vi ute t.ex satt han sig alltid så långt från mig det gick.
Det har även här varit mkt konstiga saker, ena stunden blankt nej för att nästa gång självklart göra det. Blev ju också en osäkerhet. En jobbig känsla av att aldrig kunna lita på honom. Mycket han lovat har han inte gjort. Fixat min dator t.ex Han tog hand om en hylla jag inte ville ha när jag flyttade hit. Står med skruvdragaren i handen när jag ber honom skruva i 2 skruvar i en trälist i köket så jag skulle få upp en redskapsstång. Då säger han bara nej! Mi o Ma var här men ändå gjorde han så. Mi skruvade upp den med min skruvdragare sen. Men att bara säga nej när man till och med håller i verktyget man behöver. Helt otroligt korkat.

Jag är ju också skilsmässobarn och jag har berättat för honom hur jobbigt jag upplevde det var att inte på ett naturligt sätt kunna umgås samtidigt med båda mina föräldrar och deras respektive. Att det var någonting jag absolut inte ville att tjejerna skulle få uppleva. Det gick tydligen inte in alls för nu har ju hans nertryckande och respektlösa beteende mot mig senaste tiden gjort att det kommer att bli så här också. Jag kan inte umgås med en person som inte respekterar mig, inte visar empati och inte kan ta hänsyn varken till min eller Elles sits. Han sover hos E på vinterhalvåret när hon behöver skjuts till jobb, men hjälper henne inte med det hon verkligen behöver mest hjälp med och inte orkar själv. Ligger framför TVn ist.
Han skulle ju också flytta tillbaka åt det hör hållet för att finnas nära tjejerna. När han träffade Margareta sket han i det förmodligen i hoppet att det ska bli något. Hon tycker väldigt mycket och han är lite rädd för henne ibland, törs till exempel inte föreslå att en annan tjejkompis får åka med på dans, för han vet inte hur hon skulle ta det. Hon har heller ingen kontakt med sina egna barn som har brutit med henne. Och kontakt med sitt X tycker hon absolut inte att man ska ha. Där sa han ifrån i början det vet jag men nu beter han sig precis så. Hjärntvättad? Jag tror det!

C åkte dit i höstas då skulle han på dans med M trots att C kom, han visste det och det var avtalat. for runt och duschade och gjorde sig klar och C fick åka de 2 timmarna hem igen. Lika förra veckan, då hjälpte han henne byta lampa i bilen men sen fick hon åka för han skulle fika med M. Hon fick inte ens nån mat. Ringde mig på hemvägen och var jättehungrig. Då var han ute med M ett par timmar bara.

Bra att han kan ha kompisar nu iofs när vi var gifta umgicks vi bara med mina i gamla dansgänget. Han hade bara jobbarkompisar på arbetstid annars. Men det finns nog bättre kompisar som låter honom umgås med sina barn i första hand. Som man kanske till och med kan få ta in i familjen som vi sa från början, inkludera ev ny partner.

Men nu känns det som allt har havererat, han bryr sig inte om tjejerna, han tänker bara på sig själv och behandlar mig som om jag vore nåt katten släpat in. Han mår förmodligen bara bra de få stunder han får umgås med M.
Det är tråkigt men om jag ska vara ärlig har det här legat i bakhuvudet på mig hela tiden att det kunde bli så här. En människa kan inte ändra sig hur mkt som helst. Jag känner ju honom bättre än alla andra och inser att det är bara att ge upp på honom om vi ska må bra. Tråkigt och jag är skitledsen över att vi inte kan vara vänner och att han inte klarar vänskap med fler än en i taget tydligen. Att han inte kan stå upp för sina barn och att vi inte kan fortsätta umgås. Göra kul saker ihop så tjejerna, då framför allt E vars sjukdom gör att hon har svårt för förändringar kan få känna att även om vi skilt oss så är vi en familj.
Men karma slår nog till en dag även för honom. Då blir han väldigt ensam.

Oj det blev långt, behövde nog skriva av mig. Ni behöver inte tycka nånting, det kommer inte att ändras. Men jag vill att alla ska veta vilket svin han kan vara. Förstå att vi kommer att må dåligt ett tag. Sen är det ju aldrig ens fel att två träter. Men svårt att vara trevlig mot någon som försöker kuva och trycka ner en, som inte visar minsta respekt utan bara ångar på i sitt eget ego. Jag fixar det inte!

Jag mår iaf bra nu när beslutet är taget, om det ändrar sig, om han ändrar sitt beteende det kan bara framtiden utvisa. Han är ju också till åren har inte långt till 80. Och ni vet det där med gamla gubbar. Haha!

Rätt nere nu. Är väl den stora vårdeppen. Ska det vara så omöjligt att bara få må bra, vara glad och slippa fundera över saker som blir typ *konstiga* Kanske är jag något bättre i fötterna, vi får väl se, men jag törs inte ta ut nåt i förskott. F...

Kall avocadosoppa 1 lit vatten + fond eller kycklingbulj.tärn 2-3 mogna avocado beroende på strl 1 kn salladslök, finskuren 1 brk creme fraiche 1 msk torkad dill Salt & sv.peppar En doft cayenne om så önskas 100 g fetaost Servera med...

Gurk & Avokadosoppa 1 gurka 2 avokado 1 hönsbuljongtärning 4 dl vatten 3 msk press citron 3-4 msk olivolja Salt, sv.peppar & lite cayenne 3 msk finhackad dill 1 kn gräslök, hackat Krutonger Skala gurkan och skär den i bitar H...

Ja Den stora älgvandringen alltså. 87 älgar har summit över. L tror det är rekord. Det roliga tycker jag också är alla andra djur man får se liksom på köpet. Järv, björn, lo, ren, grodor, örnar, orrar, svanar, änder, ejder och en massa andra fåglar...

Hade tänkt sova länge idag. Men så klart vaknade jag tidigt då. Om jag nu bestämmer, utan att sätta väckning i morgon att jag ska vakna tidigt då, så kanske jag får sova iaf då. Haha! Christine och Marcus var här idag. Vi fikade lite och dom kom ...