Ett år som började i panik och förtvivlan då min plastpappa råkade ut för en massiv hjärnblödning och vi fruktade det värsta. Men en gammal idrottsman förgås inte så lätt, kunde spela bordtennis med sjukgymnasten innan han kunde prata igen. Men så hörde han en gång i världen till svenska eliten också. Det satt i ryggmärgen.
Idag är han hemma igen, halvsidesförlam! med många hjälpmedel, huset är ombyggt och de har hemtjänst med allt vad det innebär. Det har varit en lång och jobbig resa för oss alla, mest för mamma så klart. Fortf har hon svårt för en del saker men människan är ju anpassningsbar och hon känner att hon inte har nåt val. Han finns ju iaf kvar, klar och pratbar det är ändå huvudsaken.

När detta lugnat ner sig kom nästa smäll, man hittade 4 förändringar i levern på Elle. Vi vet fortf inte mkt om dom. Men vi har tröstat oss med en läkaranteckning i journalen. "Tror inte" resten återstår att se, det har ju bara gått 6 månader sen beskedet.......

Vi renoverade köket, fortf så har vi en del kvar som vi inte bestämt riktigt hur vi ska ha det. Men det blev bra och vi är nöjda. Hallen ska göras under våren.

Annars har det rullat på, vi var på några korta semestrar, legat lågt annars med krysser, mest åkt på dagsturer.

För egen del har jag ju problem med leder fortf så klart. Det går en dag i taget. Hoppas 2017 blir bättre med mindre oro.