Idag fick vi veta den egentliga dödsorsaken på dottern Elisabeth. C var på samtal på CIVA
Pga av cortisonbristen, hon hade ingen egen produktion, som berodde på att hon inte fick hjälp mot en bihåleinflammation, orkade till slut inte kroppen ta hand om infektioner som spred sig i kroppen, bl.a till buken.
Det i sig gjorde att tarmen dog, och det tog hennes liv!

URSÄKTA MEN DET KÄNNS SÅ JÄVLA ONÖDIGT!

Så onödigt! Så mkt lidande sen frätskadan på handen orsakad av ett misstag av en op.sköterska Hon må ju haft skitont

Blir en anmälan till på det förutom den som redan är gjord.

Det värsta är att vi aldrig kunde prata med henne.
Vad kände hon? Vad ville hon berätta men aldrig kunde? Va hon rädd? Hade hon panik? Förstod hon hur sjuk hon var?
Dom gånger vi inte fick åka upp, undrade hon? Kände hon sig sviken?

Jag skulle kunna ge min högerarm för att kunna prata med henne.
Hon försökte ju ibland men vi förstod inte och när hon fick tracken och en talventil var hon så svag att hon inte orkade annat än viska ett hej. Hon kunde ju nicka, skaka lite på huvudet och rycka på axlarna. Mest som svar på frågor. Men hon kunde ju inte tala om för oss hur hon kände sig. Om hon var rädd, hade ont eller annat hon kanske behövt prata om.

Men jag ville prata med henne, höra henne berätta hur hon upplevde det som hände. Jag kände mig så maktlös däruppe, det var så overkligt att hon dog. Jag kunde inte ta in det. Dröjde länge innan jag kunde det.

Saknat L och C idag, önskat att dom kunde vara här. Men dom har ju ett liv, dom går vidare och J har inte hört av sig till mig alls, inte på hela sommaren. Verkar som han inte vill. L åkte till och med och dansade efter det här beskedet.

Men det här vi fick veta idag. Jag har sån ångest, har svårt att andas ordentligt och tårarna bara rinner. Hade inte Elle lidit nog, varför skulle hon må så dåligt? En död tarm, tänk er dom smärtorna.

Det är så konstigt att bo kvar här.
Varför? Varför i helvete? Det är så jobbigt att tvingas vara ensam om det här. Jag har familjen så långt borta känns det som och ingen av dom bryr sig tillräckligt för att åka hit.

Jag orkar bara inte mer nu, sen värk och annan skit på det. Vi var så nära Elle och jag att det känns som jag blivit amputerad.

 

Susanne

28 september 2022 10:24

Jag förstår dig verkligen, så himla onödigt att det skulle hända. Hade vi haft en fungerande vård så skulle det inte ha hänt. Tänker på dig, massor <3 Varma kramar Susanne

Neta

28 september 2022 20:41

Tack vännen! ??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår på dan ringde min kompis från grannbyn och funderade vad jag skulle göra i helgen. Jag hade försökt bjuda på spontanmiddag tidigare i veckan eftersom hon fyllde förra helgen men då var son och sonhustru där. Jag har svårt att ta mig in i henne...

Kl är 4 på morgonen. Jag vaknade av nånting och kan inte somna om. Undrar över himlen, den är kritvit som om det vore molnigt. Kan det var så att det kommer en mellandag? Tyckte jag bara såg solar på vädret. Annars är det skönt nu, jag älskar ju si...

Kan ju varna för han som står och säljer vid svandammen i Uppsala. Jag tänkte swisha de 35kr jag handlat för men blev ombedd att betala med kort. Det är draget 80kr såg jag idag från Bärprinsen (utan prickar). Min kompis köpte jordgubbar för...

Då tog jag min B-vitaminspruta idag och jag känner redan kl 22 att jag är piggare. Det där med B-vitaminbrist är ju en hel vetenskap. Tar ju dom eftersom jag är överviktsopererad, GBP en op som inte hjälpte mig ett dugg. Gick ner mer under året jag...

Rätt nere nu. Är väl den stora vårdeppen. Ska det vara så omöjligt att bara få må bra, vara glad och slippa fundera över saker som blir typ *konstiga* Kanske är jag något bättre i fötterna, vi får väl se, men jag törs inte ta ut nåt i förskott. F...