Idag fick vi veta den egentliga dödsorsaken på dottern Elisabeth. C var på samtal på CIVA
Pga av cortisonbristen, hon hade ingen egen produktion, som berodde på att hon inte fick hjälp mot en bihåleinflammation, orkade till slut inte kroppen ta hand om infektioner som spred sig i kroppen, bl.a till buken.
Det i sig gjorde att tarmen dog, och det tog hennes liv!

URSÄKTA MEN DET KÄNNS SÅ JÄVLA ONÖDIGT!

Så onödigt! Så mkt lidande sen frätskadan på handen orsakad av ett misstag av en op.sköterska Hon må ju haft skitont

Blir en anmälan till på det förutom den som redan är gjord.

Det värsta är att vi aldrig kunde prata med henne.
Vad kände hon? Vad ville hon berätta men aldrig kunde? Va hon rädd? Hade hon panik? Förstod hon hur sjuk hon var?
Dom gånger vi inte fick åka upp, undrade hon? Kände hon sig sviken?

Jag skulle kunna ge min högerarm för att kunna prata med henne.
Hon försökte ju ibland men vi förstod inte och när hon fick tracken och en talventil var hon så svag att hon inte orkade annat än viska ett hej. Hon kunde ju nicka, skaka lite på huvudet och rycka på axlarna. Mest som svar på frågor. Men hon kunde ju inte tala om för oss hur hon kände sig. Om hon var rädd, hade ont eller annat hon kanske behövt prata om.

Men jag ville prata med henne, höra henne berätta hur hon upplevde det som hände. Jag kände mig så maktlös däruppe, det var så overkligt att hon dog. Jag kunde inte ta in det. Dröjde länge innan jag kunde det.

Saknat L och C idag, önskat att dom kunde vara här. Men dom har ju ett liv, dom går vidare och J har inte hört av sig till mig alls, inte på hela sommaren. Verkar som han inte vill. L åkte till och med och dansade efter det här beskedet.

Men det här vi fick veta idag. Jag har sån ångest, har svårt att andas ordentligt och tårarna bara rinner. Hade inte Elle lidit nog, varför skulle hon må så dåligt? En död tarm, tänk er dom smärtorna.

Det är så konstigt att bo kvar här.
Varför? Varför i helvete? Det är så jobbigt att tvingas vara ensam om det här. Jag har familjen så långt borta känns det som och ingen av dom bryr sig tillräckligt för att åka hit.

Jag orkar bara inte mer nu, sen värk och annan skit på det. Vi var så nära Elle och jag att det känns som jag blivit amputerad.

 

Susanne

28 september 2022 10:24

Jag förstår dig verkligen, så himla onödigt att det skulle hända. Hade vi haft en fungerande vård så skulle det inte ha hänt. Tänker på dig, massor <3 Varma kramar Susanne

Neta

28 september 2022 20:41

Tack vännen! ??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag gjort köttfärslimpor, 2 st. Jag får jämt så mkt skrogg på dom bara, använder ju blandfärs. Men vet inte varför det blir så. Letade ett nytt recept men blev att jag gjorde ungefär som jag brukar ändå. Gjorde var och en på 500 g färs. Sväl...

Idag flexade C ut nån timme tidigare, åkte och handlade åt mig på Maxi. Köpte lite take away på Pong och kom hit. Jag åt 4 sushi, lite miisosoppa, och en 1/2 port kyckling med ananas m ris. Har kvar 4 sushi och halva portionen, som nog var mer en h...

Det här är ett gammalt recept, vi gjorde det som nattmat varje nyår på 70-talet. Frasig, ostig gratäng som äts med sallad. Förbereds ju dygnet innan och var lätt att bara grädda av till 12-slaget. Men kan ju serveras till en som inte äter kött om den...

Hade mailat Karin vår arbetsterapeut om en grej med scootern. Armstöden var olika höga. Hon är ledig så det kom en annan som fällde upp armstöden och visade en rulle man skulle vrida på för att ställa in höjden. Hade jag kollat i pappren till scooter...

Känns nästan lite overkligt stt jag faktiskt såg ett lodjur igår. Skrev om det i vår bygrupp och sist jag titta hade jag fått 119 likes och en massa kommentarer. De flesta gratulerar och några är lite avis. Men jag har också fått veta att Uppsala...